- Ego woman -




Jag har läst boken Ego Woman som är en självbiografi av Carolina Gynning, utgiven 2009. Boken är en uppföljare till Ego Girl. I boken får man läsa om Carolinas långa och krokiga väg till kändisskapet, olika jobberbjudanden, resor och män. Jag tycker dock det blev lite väl mycket om det och att det blev samma sak hela boken ut. Ett kapitel kunde till exempel innehålla detta: Hon fick ett jobbuppdrag som skulle vara på någon fin ö, där hon senare träffade en man. De levde lyckliga i några veckor tills han inte hörde av sig mera och hon blev otroligt sårad. Det kan bli lite tråkigt och ytligt efter att tag! Jag tycker även att hon nämner hennes första bok ”Ego girl” och hur hon levde då alldelens för många gånger i boken. Efter ett tag visste man nästan inte om det var Ego Girl eller Ego Woman man läste. Trots detta så ville man fortsätta läsa. Jag tror att det berodde på det sättet hon skrev. Det hände ständigt nya saker och nya skandaler som man ville veta hur det slutade.



Man kom in i boken ganska snabbt och man fick väldigt snabbt en inblick i hennes vardag. Boken började väldigt dramatiskt med att hennes dåvarande ”Mr x” var otrogen mot henne. Hon blev då väldigt ledsen under en tid och man fick veta väldigt mycket om hur hon är som person.
Jag tycker att Carolina verkar vara ganska rolig, ärlig och spontan. Hon verkar vara en tjej som gör precis som hon själv vill och alltid har en åsikt som hon gärna delar med sig. Att hon är spontan är både bra och dåligt, särskilt i kändisvärlden där det lätt uppstår skvaller, diskussioner och löpsedlar. Om jag var hon så skulle jag nog inte alltid säga exakt vad jag tycker, eller i alla fall tänka lite mer innan jag säger det. Trots alla bråk i tv och med andra kändisar så tycker jag att Carolina verkar vara ganska snäll och en bra person.

 

Carolina har skrivit boken på ett väldigt bra och modernt sätt. Det är mer som att hon har skrivit i en blogg, lite skämt och hon bjuder även på sig själv. Detta gör att det blir mer intressant att läsa boken och man vill ha mer.




Min favoritdel i boken var nog när hon tog ut sina bröstinplantat och färgade håret brunt. Hon hade då blivit väldigt less på att folk kommenterade hennes stora bröst och silikonläppar. Hon tycket inte heller att någon tog henne på allvar på grund av hennes utseende och hur hon uppträdde i ”Big Brother”. Men när hon tagit ut sina bröstinplantat och färgat håret verkade hon må bättre än förut. Det gjorde även att boken blev lite gladare och roligare att läsa.



Jag skulle rekommendera boken till personer från tonåren och uppåt. Främst till tjejer eftersom hon tar upp en del problem och komplex som kan förekomma bland tjejer. I boken tar hon även upp väldigt mycket om att man ska vara sig själv och stå på sig, vilket kan vara väldigt bra att läsa om man känner sig lite osäker, fast alla behöver nog påminnas ibland! Jag tror boken har gjort mig lite säkrare än förut.